Sagofägring

Jag vill berätta en historia, alla bra historier berättas bäst från värmen av en lägereld, men jag skriver den här för att ge er möjlighet att återberätta den för andra vid elden.

Som alla riktigt bra historier så är den här gammal, från en tid som ingen riktigt minns, men som alla har en känsla av att det var en bra tid, en tid då stora saker var i rörelse.

Så låt mig börja; för urminnes tider när trollen härskade över de djupa granskogarna och bokskogarna var utbredda i landet fanns den prinsessor och prinsar. Det är viktigt att förstå att dessa prinsessor och prinsar levde bland alla människor och var inte som de döttrar och söner till kungar som vi hör om i andra historier. Dessa var de riktiga prinsessorna och prinsarna. Med riktigt menar jag att dessa personer var vanliga människor med ovanliga förmågor. De var människor som var ovanligt ödmjuka och generösa med en stor förmåga av medmänsklighet och tålamod, de var vanliga men flitiga människor.

Dessa prinsessor och prinsar gjorde tappra saker i vardagen, och fick alla andra människor att sträva efter att vara bättre människor. Världen var en fin plats och människorna levde lyckliga runt om i landet.

Tyvärr fanns det som jag påpekade lite tidigare troll som levde i de djupa urskogarna. Trollen var inte som de troll vi vanligtvis tänker på i historien, utan trollen var människor som tagit avstånd från sin medmänsklighet och valt ett liv i utanförskap. Trollen frodades i girighet och småsinthet, de njöt när det gick illa för människorna och hade för vana att försöka få människor att vara mindre kärleksfulla mot varandra.

Trollen hatade verkligen prinsessorna och prinsarna för att de fick människor att motstå de frestelser som trollen försökte skapa., Det vara ingen som var girig och försökte sko sig på andras bekostnad, så trollen hade en svår tid. Men det fanns två troll Granacia och Odia, dessa två troll hatade prinsessorna och prinsarna mer än något annat troll och ville till varje pris bekämpa dem. Så Granacia och Odia gav sig ut ur urskogen in i den utbredda bokskogen. Våren var varm och luften ljuv, men trollen smög sig allt lägre in i bokskogen. Den varma vinden fångade träden allt mer, för att signalera till människorna om hotet och skogen gjorde vad den kunde för att varna människorna genom att sprida stora fält av vitsippor överallt där Granacia och Odia hade smugit fram.

Trollen fann till slut ett träd med de mest ljuvligt doftande blommorna de kunde hitta; fläder och de fann en växt med de mest utsökta bären som människan smakar hallon. Dessa två växter tog de med sig tillbaka till urskogen för att skapa en dryck så ljuvlig att ingen prinsessa eller prins kunde motstå den. Drinken döpte de till sagofägring och med den lockade de tills sig alla prinsessor och prinsar runt om i landet. Prinsessorna och prinsarna förlorade sina unika förmågor när de druckit drinken och återvände tillbaka till människorna med ett tungt sinne, men framförallt var de fyllda med en iver att skapa regler och men en förlorad förmåga till att leka.

Övergången från den fantastiska tiden innan trollen Granacia och Odia hade förgiftat alla prinsessor och prinsar skedde inte på en natt, den smög sig på och snart hade människorna glömt bort så väl trollen som prinsessorna och prinsarna, kvar fanns ett land som styrdes av regler och där leken enbart var förknippad med barn. Trollen frodades i landet och lämnade skogarna för att beblanda sig med människorna, snart hade även de glömt sitt ursprung med spred sin girighet och småsinthet omkring sig.

Tid gick och landet förändrades, människorna började leva längre och längre ifrån varandra, mer och mer ensamt, men djup inne i dem fanns där en längtan av någonting annat av gemenskap och lek. Denna längta blev så småningom så stark att två barn Comunidade och Amar utvecklade förmågor som sedan länge var bortglömda, förmågor som tillhörde prinsessor och prinsar, dessa två barn förstod efter en helt annan historia som jag får återberätta vid ett annat tillfälle, att det var trollen som hade fördärvat människorna. Sammanfattningsvis kan man säga att barnen förstod att trollen hade fördärvat människan och det enda sättet att återskapa glädjen igen var att binda trollen till människorna så att deras förmågor försvagades. Så Comunidade och Amar lät trollen bindas till människorna genom att skapa mellannamn. Detta har sedan dess försvagat trollen och tillåtit människan att se glädjen i leken, kärleken och gemenskapen igen, även om det är en ständig kamp. Ibland, bara ibland lösgör trollen från sin bindning bara för att göra småsinta saker gentemot människorna, inga stora saker, men saker som irriterar, de gömmer nycklar, ser till att blommor inte vattnas, lämnar toasittsen uppe, lägger blöta handdukar på golvet och lämnar kläder överallt bara för att de kan.

Så ikväll dricker vi en skål för alla de stunder som vi minns att trollen har gjort dessa så irriterande egenheter gentemot oss och vi ler tänker på våra mellannamn och ser trollen i dessa, samtidigt som vi dricker en skål till prinsessan och prinsen i oss alla.