Give me a second I need to get my story straight
Den plötsliga känslan av ren lycka av att bära sju kilo vinterjacka under armen, att bara skratta åt tyngden.
Plötsligt är det inte lika viktigt att spotify spelar rätt låt på väg hem, att listan är perfekt. Med ett leende möter jag chefen som men desperatblick och kort varsel förklarar att jag har tre kvart på mig att förbereda en 4 timmars föreläsning om det svenska pensionssystemet.
Med ett leende på läpparna och ett
”I couldn't care less” innanför västen ler jag och tar mig ann uppgiften och utför den med en märklig entusiasm. Allt känns helt plötsligt lite lättare. Nyss hemkommen från arbetet och den plötsliga insikten att det vore nog en bra idé att putsa fönster och se det roliga i att inte enbart utföra uppgiften, utan att faktiskt le under tiden. Det är som om ödet har fått mig att skratta för jag har förstått det roliga.
Idag fånar jag dagen, imorgon med tja resten av året. Rör mig hem från jobbet, jackan under armen och anstränger mig för att inte trilla hit eller dit… Håller in magen, bara just i fall att och skrattar för mig själv då jag vet att jag har långt kvar till 40. Dags för vita skor t shirts, slappedagar, bokläsarstunder i hundpissade parker och ingen som hindrar mig att flyga precis så högt som bara jag kan.
15 grader varmt, våren är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar