Dagarna passerar i den evigt tickande klockan, utan reflektion fortsätter livet. Idag har det kommenterats kring huruvida det är okej att skotta snö för att det ska lämnas ett tunt lager av is kvar på gatorna. Jag hejdade en impuls att resa mig sakta gå över till andra sidan bordet och bita personen som uttalade orden lite försiktigt över näsan.
Orden har uttalats förr, förra året och året dessförinnan ett evigt ältande av meningslösa samtal som fyller ut, eller snarare tar av min vakna tid.
Har du inget vettigare att säga så håll käften!
Min sociala kompetens jag efter flera år utvecklat till att plågsamt lyssna på meningslösheter och ibland till och med svara på frågor som jag egentligen inte bryr mig om.
Jag inser nu att jag fallit dit, jag är styrd av min impulskontroll och tillämpar denna i de flesta situationer. Idag gjorde jag dock ett undantag, kort men bestämt avfärdade jag samtalet kring varför salladstillverkare envisas med att lägga en citron i salladen. Mannen som uttalade sig var oerhört upprörd av detta och gjorde resten av middagssällskapet medvetna om hans inställning.
Köp inte salladen då, svarade jag vänligt men bestämt.
Efter ett par sekunders tystnad så fortsatte han att mala på om citronen. Tänk om jag kunde släppa min impulskontroll mer än till en kommentar och bara bita han lite lätt i näsan, så enkelt allt hade varit. Istället blev jag sittande vid bordet till jag hade ätit upp och med hastiga rörelser kunde lämna bordet för att återgå till mina egna rutiner.
Vissa dagar, borde jag stanna hemma, inte så mycket för min egenskull som för andras. Ibland tröttnar jag bara på människor och vill slå dem, i ansiktet, med en stol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar